Lyckan går inte att beskriva!

Äntligen, äntligen kan jag andas ut! Jag har nått ett av mina största mål av 2015, jag har lyckats ta ett stort steg framåt och är lyckligare än någonsin. Men mitt i all lycka kommer det självklart många andra känslor också, det är ett stort steg för oss men jag är helt säker på att vi kommer stormtrivas... Jag och Miliam ska nämligen flytta till... Karlstad! Den 1 mars blir vi karlstadbor! Det är inte många dagar kvar och allt har gått så himla fort (även fast det känns som en evighet mig) Varför just Karlstad? Kan redan nu berätta att vi inte har någon direkt koppling alls till staden mer än att jag är helt kär i den. Tänker ta upp mer om det här i ett annat inlägg där jag går in och berättar lite mer om mina tankar kring flytten, för nu kan jag ÄNTLIGEN börja skriva öppet om det här. Inte nog med att det blir flytt så kommer jag även vara mammaledig (igen) i ca 2 månader, kommer bli så mysigt att få lära känna staden i samband med mammaledigheten. Har jag några karlstadbor som läser min blogg? :)

Det gör ont i hjärtat

"We need more sleep", min underbara take away cup från Petite Charlie. Texten passar ganska bra in just nu! Det gör så ont i hjärtat av att se sitt barn vara så arg och ledsen, frustrationen jag tydligt som förälder ser men inte riktigt kan förstå. Det är trotsen jag talar om, en riktigt 2 års trots är vi inne i här hemma nu. Jag går runt och tänker för fullt här hemma hur jag kan hjälpa honom på bästa sätt när det är tufft, det är så mycket som händer i hans kropp och utvecklingen går i raketfart. Han pratar hela dagarna och berättar otroligt mycket, det kommer nya ord hela tiden och det måste vara så mycket som snurrar runt i min sons lilla huvud just nu. Miliam har även tagit till sig en del tokigheter som solklart kommer från andra barn på förskolan då han till och med säger namnet medans han gör tokigheterna. Det vi fokuserar på just nu är att avleda honom när situationen uppstår, allt för att korta ner och fortsätta dagen på bästa sätt, självklart också markera vad som är okej och inte. Jag stöttar och finns alltid där och det är i mina ögon det viktigaste, men ändå känner jag mig väldigt hjälplös ibland, mycket ligger nog i att vi har varit sjuka en del och att vi båda är lite understimulerade. Mycket saker på samma gång som inte riktigt går ihop kan jag nog kortfatta det med. Självklart så har vi otroligt mysiga stunder också där emellan, varje dag! Inget snack om den saken, men mycket energi och tid går åt till trosten just nu. Jag tror nog ni förstår hur jag menar...  Att jag har min fantastiska mammas stöd i det här är guld värt, att kunna diskutera med henne som varit i samma situation (3 gånger + förskolelärare i över 20 år) gör att känns det mycket bättre. Jag tror att det är viktigt att kunna bolla runt tankar och idéer med någon framförallt kring barnfrågor, jag som ensamstående vänder mig alltid till min mamma och det får mig att känna mig starkare och säkrare så fort jag känner minsta tvivel (vilket jag tror att många föräldrar känner) Hur tänker ni? Har era barn gått igenom någon trots än som märktes av väldigt tydligt? Berätta gärna! Snyggaste take away muggen jag sett! Ser ni att det står Elin på den också? Sååå fin!

Det sötaste vi har, om socker och växande kroppar

Den här boken klickade jag hem från Bokus förra veckan, såg nyhetsmorgon för ett tag sedan när författaren Ann Fernholm var på besök och berättade om sin bok " Det sötaste vi har". Såhär beskriver dom boken: I Det sötaste vi har om socker och växande kroppar berättar vetenskapsjournalisten Ann Fernholm om hur den historiskt höga konsumtionen av socker och vitt mjöl ställer till det i barnens kroppar. Hur intressant låter inte det?! Blev genast sugen på att läsa den men glömde bort det snabbt, några dagar senare tipsade en tjej på instagram om boken och då kunde jag inte hålla mig! Nu är den här och jag är väldigt sugen på att börja läsa den! Det här är ett ämne som jag tycker är jätteintressant! Här kan ni provläsa samt köpa boken! Någon av er som läst den, vad tycker ni?  Något jag inte pratat om i bloggen är faktiskt att Miliam är "sockerfri", han äter lite frukt som "godis" (och i frukt finns det socker, men mer om det kommer i ett annat inlägg) Inga bakverk, kex, glass, sockrad yoghurt/flingor/juice eller liknande serveras till Miliam (som faktiskt bara är 2 år gammal). Så har jag valt att göra när det gäller mitt barn och han lider absolut inte av det,  mer om det kommer jag skriva i ett annat inlägg!