Det här med sömn..

I somras kunde Miliam hoppa ner i spjälsängen men hade aldrig någon tanke på att klättra ur den oavsett om han ville sova eller ej men nu har Miliam har kommit på hur man hoppar ur spjälsängen, Jag lägger ner honom och pussar godnatt, går ut från rummet och sätter mig i soffan. En minut senare hör man små fotsteg inne i barnrummet och sedan kommer Miliam ut och säger: Nej Miliam inte sova, Miliam vaken nu.... Jag kan gå och lägga ner honom om och om igen men det blir inget annat än onödigt bråk så jag provade att lägga ner honom i sin nya växasäng som också står i hans rum, han blev mycket lugnare när spjälorna inte fanns där och han la sig ner direkt. Sedan dess så har han fått sova där, men det har inte gått lika bra som just den kvällen. Har legat kvar i hans säng vid nattning (något som jag aldrig gjort) för han är i behov av så mycket mer närhet just nu, det måste ju snurra ordentligt för honom när det har blivit så stora förändringar på senaste + en förkylning som inte vill försvinna. Jobbiga nätter har lett till att M sover 3-4 timmar på dagarna vilket skapar ännu mer störningar i nattsömnen. Vi har helt enkelt vänt på dygnet helt och behöver komma tillbaka på rätt bana igen. Nattningen som alltid har varit så enkel och självklar här hemma har blivit till något helt annat, men jag tror och hoppas att detta bara är en tillfällig liten grej som går över snart. Tänk vad mycket sömnen påverkar oss!  Nu håller vi tummarna för en bättre natt och lite mer sovmorgon än klockan 5 ;)  En liten M som somnade till i soffan i eftermiddags, trött liten kille!
1 Johanna:

skriven

Ja jösses, får man inte sova så blir man ju knäpp! Vare sig man är barn eller vuxen ;) Alma är inne i en period nu då hon inte vill sova i sin säng, hon får somna mellan oss men när jag lyfter över henne i spjälsängen så vaknar hon direkt och gallskriker tills jag lyfter upp henne igen och lägger tillbaka henne mellan oss. Vissa nätter har vi verkligen försökt att få henne att ligga kvar i sin säng men hon blir verkligen jätte ledsen. Nattning ska ju inte förknippas med något negativt utan man vill ju att de små ska känna sig trygga när de somnar och sover, så därför har hon fått ligga mellan oss i snart en vecka. Men vi testar ändå att lägga henne i sin säng när hon somnat men efter ett eller två försök ger vi upp. Jag hoppas verkligen att det bara är en fas hon har nu då hon vill ha extra närhet för att ha en liten intill sig som sparkar en i ansiktet påverkar min sömn till det negativa. ^^

Kommentera här: