Det gör ont i hjärtat

"We need more sleep", min underbara take away cup från Petite Charlie. Texten passar ganska bra in just nu! Det gör så ont i hjärtat av att se sitt barn vara så arg och ledsen, frustrationen jag tydligt som förälder ser men inte riktigt kan förstå. Det är trotsen jag talar om, en riktigt 2 års trots är vi inne i här hemma nu. Jag går runt och tänker för fullt här hemma hur jag kan hjälpa honom på bästa sätt när det är tufft, det är så mycket som händer i hans kropp och utvecklingen går i raketfart. Han pratar hela dagarna och berättar otroligt mycket, det kommer nya ord hela tiden och det måste vara så mycket som snurrar runt i min sons lilla huvud just nu. Miliam har även tagit till sig en del tokigheter som solklart kommer från andra barn på förskolan då han till och med säger namnet medans han gör tokigheterna. Det vi fokuserar på just nu är att avleda honom när situationen uppstår, allt för att korta ner och fortsätta dagen på bästa sätt, självklart också markera vad som är okej och inte. Jag stöttar och finns alltid där och det är i mina ögon det viktigaste, men ändå känner jag mig väldigt hjälplös ibland, mycket ligger nog i att vi har varit sjuka en del och att vi båda är lite understimulerade. Mycket saker på samma gång som inte riktigt går ihop kan jag nog kortfatta det med. Självklart så har vi otroligt mysiga stunder också där emellan, varje dag! Inget snack om den saken, men mycket energi och tid går åt till trosten just nu. Jag tror nog ni förstår hur jag menar...  Att jag har min fantastiska mammas stöd i det här är guld värt, att kunna diskutera med henne som varit i samma situation (3 gånger + förskolelärare i över 20 år) gör att känns det mycket bättre. Jag tror att det är viktigt att kunna bolla runt tankar och idéer med någon framförallt kring barnfrågor, jag som ensamstående vänder mig alltid till min mamma och det får mig att känna mig starkare och säkrare så fort jag känner minsta tvivel (vilket jag tror att många föräldrar känner) Hur tänker ni? Har era barn gått igenom någon trots än som märktes av väldigt tydligt? Berätta gärna! Snyggaste take away muggen jag sett! Ser ni att det står Elin på den också? Sååå fin!
1 bea:

skriven

Vilken fin blogg du har. Vad tar du dina bilder med för kamera.? Du tar så fina bilder.

2 j:

skriven

Min lilla är bara nio månader än, men jag märker vilken vilja, envishet och styrka han börjar få nu. Han börjar testa mig, skrika när han inte får som han vill och beter sig väldigt trotsig. Vilket såklart är obeskrivligt jobbigt tillslut, även fast man förstår varför. Så mycket intryck, växande tänder osv som han upplever varje dag så förstår man, men ändå så kan man inte hjälpa till, för det går ju inte att förklara för en bebis varför världen och kroppen fungerar som de gör. Jag och min sambo gick isär för två veckor sedan. Jag ska bli ensamstående mamma och jag är livrädd. Jag kommer inte längre ha någon att bolla idéer med och inte någon som tar över när jag inte själv har orken kvar.. Jag är jätteimponerad utav dig, oxh detta inlägget är så viktigt. Jätteskönt att du skriver sånt här öppet!

Kommentera här: